Blandade lördagsfunderingar.

Konflikten mellan Palestina och Israel. Hat mot albaner. Många finländares förakt mot ryssar. Jag hade nog utan bekymmer kunnat späda på listan i flera rader till. Jimmie Åkesson mumlade något om hur svenskfientligheten breder ut sig i landet. Så som världen ser ut idag, och framförallt många länders infekterade relationer med andra länder gör att rasismen idag är mycket bredare än vad många inser. Och visst har Jimmie rätt i sak när han säger att svenskfientligheten, eller rasismen mot svenskar idag är ett problem. Även så exempelvis syrianers rasism mot muslimer, eller finnars rasism mot ryssar.

Det är intressant hur många säger saker i stil med "man kan inte fira nationaldagen i Sverige utan att bli kallad rasist" eller "man kan ha en turkisk eller brasiliansk fotbollströja på sig, men har man en svensk tröja på sig blir man kallad rasist". Jag ska naturligvis inte tala för mer än de människorna jag känner - men jag har bott i det här
landet i 21 år nu, och jag kan inte komma på att jag hört någon kalla någon annan för rasist på grund av något av ovanstående. Jag har aldrig hört en invandrare kalla en svensk för rasist på grund av att han firat nationaldagen. Jag har själv blivit attackerad med såna här påståenen - som om jag på något sätt skulle vara emot 'Svensken'. Som om jag representerar 'ivandraren' i den eviga fighten mellan Svensken och Invandraren.

Kalla mig kanske naiv eller barnslig, men jag har ofta tänkt på att jag egentligen bara ser vanliga 'människor' och idioter. Jag ser människor. Människor som är helt vanliga i det avseendet att de inte håller på att döma andra människor baserat på sådana triviala skillnader som födelsestad, hudfärg eller religion. Sen ser jag idioter. Och ibland känns det ärligt talat som om det är outhärdligt. Allt jävla hat som finns i världen fyller mitt huvud tills det känns att det ska explodera.

Däremot känner jag mig lyckligt lottad att jag inte är som många andra. Det är egentligen ganska sällan jag drar av mig ödmjukhetsmanteln och blottar den Elias jag faktiskt är väldigt stolt över. "Be the change you want to see in the world" sa Mahatma Gandhi. Jag vet att det finns så mycket människor, framförallt i min generation, som faktiskt inte bryr sig. Som bara rycker på axlarna. Det handlar inte om att de politiskt sett har åsikter jag inte samtycker med - utan det handlar om att de inte tycker någonting alls. Jag bara önskar att den sida jag står på någon gång når ut till folket. Att folk någon vacker dag kan ha förståelse för hur det är att vara född i det här landet och älska det här landet lika mycket som alla andra - trots att man har två invandrarföräldrar. Jag har aldrig haft som ambition att tvinga på folk mina åsikter - snarare tvärtom. Jag vet att folk alltid kommer tycka olika, så istället för att sura om åsiktsskiljaktigheter så kan man ju faktiskt spänna upp öronen och försöka lära sig något av de som inte alls tycker som en själv.

Det finns så mycket ungdomar som jag - med invandrarföräldrar. Klart som fan känner vi oss kränkta och politiskt missnöjda. Ni kanske inte har förstått varför vi har gjort det? Ni kanske inte kommer hålla med oss när vi förklarar varför. Men om ni har hört våran version så har ni i varje fall expanderat era horisonter.

Hemskt ledsen för någon inläggsfri dag här i veckan. Ska göra allt för att det inte upprepas. Fortsatt trevlig helg.
Elias Mikael Hemmilä

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0